Under sju år på 1990-talet fraktade den lilla ro-ro-färjan Parseta från 1970 lastbilar mellan Polen och Skandinavien åt Polferries. När rederiet sålde henne till Venezuela 1997 räknade riksrevisionen senare försäljningen av det lönsamma fartyget till de beslut som drev rederiet in i kris. Under sitt liv bar hon sju namn och ägdes av redare i fem länder. Sina sista år tillbringade hon i Karibien, där hon till slut sjönk på sin ankarplats.
Donautal – en av fyra systrar
Hon byggdes 1970 av Rickmers Werft i Bremerhaven, med varvsnummer 362. Hon var ett av fyra systerfartyg som byggdes 1969–70 för J.A. Reinecke i Hamburg. Donautal och Thule byggdes hos Rickmers, medan Neckartal och Isartal byggdes av Krögerwerft i Rendsburg. Fartyget var en liten ro-ro-båt på knappt 97 meter, med två lastdäck för upp till 25 lastbilar med släp. Rickmersfartygen hade ramper i både fören och aktern, medan systrarna från Rendsburg bara hade akterramp. Hon sjösattes den 14 mars 1970 och levererades den 23 maj samma år till partrederiet M.S. Donautal i Hamburg.
Redan efter några dagar fick hon sätta kurs mot Norden. Den 25 maj lämnade hon Travemünde, och från den 28 maj till den 21 december 1970 gick hon i charter för Silja Line mellan Åbo och Norrtälje. Tre år senare, i april 1973, registrerades hon på det brittiska bolaget Rollonoff Shipping i London.
Femton år runt de brittiska öarna
Den 1 juni 1974 köptes hon av Belfast Steamship Company och döptes om till Ulster Sportsman. Hon sattes in mellan Liverpool och Belfast, och när Belfast Steamship 1975 uppgick i P&O Ferries följde fartyget med. Det blev inledningen på femton år av varierande uppdrag runt de brittiska öarna. År 1975 chartrades hon till Seaspeed Ferries mellan Cork och Barry, och från oktober samma år till januari 1978 till Truckline Ferries mellan Poole och Cherbourg. Under den tiden döptes hon om till Dorset.
Den 12 maj 1978 fick hon namnet St Magnus, efter Orkneyöarnas helgon, och sattes in i P&O:s trafik från Skottland till Orkney och Shetland, bland annat mellan Aberdeen, Stromness och Lerwick. Ibland gick hon även till Norge och tillfälligt för P&O Normandy Ferries mellan Dover och Boulogne. År 1981 gick hon i trafik till oljeterminalen Sullom Voe på Shetland, och fick då tillstånd att ta 50 passagerare i stället för de vanliga tolv.
Under andra halvan av 1980-talet hyrdes hon ibland ut till Nato. I september 1986 deltog hon i övningen Northern Wedding vid Danmark och Norge, i november 1987 gick hon för Nato mellan Cairnryan och Larne, och i november 1989 deltog hon i övningen Purple Warrior vid Skottlands sydvästkust. Däremellan gick hon från september 1989 mellan Aberdeen, Stavanger och Hanstholm. Sommaren 1990 gjorde hon en sista säsong för P&O European Ferries mellan Portsmouth och Le Havre, och i september lades hon upp i Southampton.
Lönsam men trots det avyttrad
Kring 1990 växte lastbilstrafiken snabbt på Polferries linjer. Det året minskade antalet passagerare med 15 procent, medan lastbilarna ökade med 20 procent och övrigt gods med 18 procent, och året därpå ökade lastbilarna med ytterligare 18 procent. Rederiet behövde mer kapacitet för frakt.
Hösten 1990 köptes St Magnus av danska Blaesbjerg Marine i Århus, genom bolaget Brax Shipping. Hon fick namnet Codan Marine, registrerades i Port Vila på Vanuatu och hyrdes direkt ut till Polferries för trafik mellan Świnoujście och Ystad. År 1992 döpte Polferries om henne till Parsęta, efter ån som rinner ut i Östersjön vid Kołobrzeg, där rederiet har sitt säte.
Trots det nya namnet var hon fortfarande inhyrd. I augusti 1993 förlängde Polferries chartern med sex månader, och i en värdering av flottan 1994 står hon som ”chartrade m/f Parsęta”. Hon värderades då till 1,5 miljoner dollar, lägst av alla rederiets färjor. I Lloyd’s Register 1993–94 stod Scam-Pol Marine S.A. som ägare och Brax Shipholding Rederi AB som förvaltare. Hemmahamnen var fortfarande Port Vila, men hon förde polsk flagga och hade den polska anropssignalen SPK2135. Hon räknades därmed som ett polskt fartyg.
Inför sejmvalet i september 1993 inrättade transportministeriet valdistrikt på polska fartyg till sjöss, och m/s Parsęta fick nummer 1007. Hon stod sist i listan efter rederiets sex färjor Silesia, Pomerania, Wilanów, Łańcut, Nieborów och Rogalin. Senare under 1994 köpte Polferries henne, enligt uppgift, och den lilla fraktfärjan blev därmed rederiets egen.
Under större delen av tiden gick hon på Ystadlinjen. I juni 1996 flyttades hon till en ny linje mellan Świnoujście och Åbenrå på Sönderjylland. Det blev hennes sista år i Polferries tjänst. Under de första månaderna 1997 strukturerade rederiet om sin flotta i grunden: gammalt tonnage såldes, Pomerania byggdes om och katamaranen Boomerang köptes in. Parsęta blev den första som försvann. Hon såldes till det venezuelanska rederiet Conferry och lämnade i början av april Europa för leveransresan till Curaçao och sitt nya fartområde i Karibien. Samma månad såldes även Wilanów.
Försäljningen fick ett efterspel. När riksrevisionen NIK 2001 granskade rederiets kris pekade den ut de tidigare vd:arna Andrzej Grotowski och Jacek Dorski som ansvariga. Bland de beslut som kritiserades fanns försäljningen av de lönsamma fartygen Fast Sim och Parsęta, och köpet av Boomerang. Rederiet hade alltså sålt fartyg som drog in pengar samtidigt som det köpte ett som förlorade. Sammanlagt gick Parsęta i sex och ett halvt år för Polferries, räknat från tiden som Codan Marine.
Sista hamnen i Karibien
Hos Conferry fick hon namnet Doña Juana och gick mellan Punta de Piedras på ön Margarita och hamnar på det venezuelanska fastlandet. Conferry var då det dominerande rederiet i trafiken till Margarita. Tio år senare skulle samma rederi också ta över fd Boomerang, då under namnet Tallink AutoExpress 2.
Efter elva år i trafik togs Doña Juana ur drift 2008, enligt uppgift på grund av maskinfel, och lades för ankar i Bahía de Pozuelos utanför Puerto La Cruz. Där blev hon liggande, övergiven och utan besättning. Natten till söndagen den 20 juni 2010, omkring kl. 01.00, sjönk hon på sin ankarplats utanför Los Boqueticos, i förlängningen av bryggan vid strandpromenaden Paseo Colón. Hennes dåliga tekniska skick hade gjort att hon tagit in stora mängder vatten. Ingen fanns ombord. En del av vraket stack upp till vattenytan och blev en fara för sjöfarten, och det utfärdades navigationsvarningar för området.
Conferry inledde en bärgning i samråd med sjöfartsmyndigheten INEA. Arbetet beräknades ta 17 veckor, men oavbrutet regn, dyning och hög sjö rubbade planerna. Rederiet fick begära förlängd tid hos myndigheten och försäkrade att det stod fast vid sitt åtagande gentemot folket i Anzoátegui. Men vraket blev aldrig bortforslat.
Satellitbilder visar verkligheten. I november 2009 hade Doña Juana ännu legat upprätt på sin ankarplats. I augusti 2011 låg hon kantrad, med styrbords skrovsida strax ovanför vattenytan och rederiets namn CONFERRY tydligt läsbart. Så låg hon kvar i flera år. I april 2014 hade texten nötts bort och vraket sjunkit något djupare. I januari 2016 stack fortfarande drygt halva skrovsidan upp ur vattnet, men redan i augusti samma år syntes bara delar av vraket som en skugga strax under ytan. Till slut återstod bara en boj som märker ut platsen, på position 10°13′06,7″ N, 64°39′27,2″ V.
Tretton år tidigare hade hon varit ett lönsamt fartyg på Östersjön. Nu blev hon en av flera färjor ur Conferrys flotta som slutade på botten utanför Puerto La Cruz, åtta år innan Boomerang gick samma öde till mötes i grannhamnen Guanta.
Kronologi
| 1970-05-23 | Levererad som Donautal till J.A. Reinecke, Hamburg. Charter till Silja Line från den 28 maj till den 21 december. |
| 1974-06-01 | Såld till Belfast Steamship Co. Omdöpt till Ulster Sportsman. Övergår till P&O Ferries året därpå. |
| 1976-01-12 | Omdöpt till Dorset. |
| 1978-05-12 | Omdöpt till St Magnus. |
| 1990 | Såld till Blaesbjerg Marine, Århus. Omdöpt till Codan Marine. Charter till Polferries. |
| 1992 | Omdöpt till Parsęta. |
| 1994 | Köpt av Polska Żegluga Bałtycka (osäker uppgift). |
| 1997-04 | Såld till Conferry, Pampatar, Venezuela. Omdöpt till Doña Juana. |
| 2010-06-20 | Sjönk på ankarplatsen i Bahía de Pozuelos. |
Specifikation
| Längd | 96,8 meter |
| Bredd | 16,0 meter |
| Dräktighet | 3 575 GT |
| Lastförmåga | 1 029 dwt |
| Maskineri | Två MaK 9MU451AK från Atlas-MaK i Kiel, totalt 2 940 kW, 14 knop. |
| Passagerarkapacitet | 12 |
| Lastkapacitet | 410 lastmeter på två däck, upp till 25 lastbilar med släp eller 200 personbilar. 18 TEU på däck. |
| Namnsignal/IMO | SPK2135/7013604 |